Just nu läser vi Pettson och Findus här hemma. Favvo boken är den där Pettson ska baka en pannkakstårta till Findus. Denna boken läser vi nästan varje dag och ibland mer än en gång. Om puffen fick bestämma skulle vi läsa den flera varv på raken...

Om man känner till boken så kan man faktiskt höra det på kommunikationen här hemma.

(Men för er som läser detta som inte är så uppdaterade på barnlitteratur så kommer här lite bakgrund:Pettson ska baka en pannkakstårta, men det saknas mjöl så han måste cykla till affären, men det är punka på cykeln. När han ska laga punkan så är verktyen inlåsta i snickarboden och nyckeln ligger i botten på brunnen osv. Vid varje nytt problem frågar Pettson om det är findus som ex ätit upp mjölet, bitit hål på däcket, slarvat bort nycklen osv. Findus svara förnärmat att jag har minsann aldrig har... och då säger Pettson då har jag väl gjort det själv. Vid två tillfällen i boken säger Pettson att han är en ordentlig gubbe. Så nu har du nog tillräckligt med bakgrund för att se det roliga.)

Så igår morse hade Puffen tappat en vattenflaska på golvet och spillt några droppar vatten.

-Ja måste torka

Han hämtar lite toapapper och torkar

-För ja är en ordentlig gubbe

Lite senare samma dag städar jag i köket och Puffen kör runt på sin Bobbybil.

-Mamma, har du spillt på min bil?

-Nä det har jag inte

-DÅ har jag väl gjort det själv?!?

-Jag måste torka

.....

-jag är en ordentlig gubbe!

Han har dessutom lagt sig till med ett nytt uttryck när han inte vill hjälpa till.

Då jag ammar har jag sagt till M att jag sitter fast om jag behöver hjälp att hämta nåt

Om vi ber Puffen plocka upp hönans napp, eller kom vi ska äta blir svaret ofta

-Jag kan inte jag sitter fast...

Än annan kul sak han sa ikväll: Han fick välling i en mugg innan han skulle sova.

-Sätt dig på stolen Puffen

-Ja, jag kan dricka Bille på muggen (=ja, jag kan dricka min välling ur en mugg)

Älskade unge

Just nu är det den stora frågan...

Om en halvtimme är det dags att hämta puffen på dagis. Dagen till ära så har vi bilen hemma eftersom M ska på bio ikväll och då får skjuts hem.

Hönan och jag har varit och handlat så vi körde till dagis idag. Igår gick vi åt båda hållen.

Så nu sitter jag och funderar på om jag ska gå eller om jag ska ta bilen...

Det är inte så mysigt väder ute, jag är jättetrött och det är lättare att ta bilen. Men Jag behöver komma ut lite, jag blir ju piggare av att få lite luft och jag behöver stegen. Vem ska vinna? Hurtbullen eller latmasken?

Såklart att jag ska tvinga mig ut, det kommer kännas bättre på alla plan om jag går, att ta bilen är ett kortsiktigt mål som inte ger nån tillfredställelse i längden...

När vi kommer hem ska vi baka en mellisbar som jag hittade recept på. Om det blir gott och omtyckt lägger jag ut det här.

Det är nog en skruv lös på mig.

Idag gick vi upp 6.30 och jag njuter av det. Jag föredrar vardagar och rutiner, ordning och reda framför att gå och dra, sova länge och lämna disken till morgondagen.

Så det kanske är ordningen som gör att jag har mer energi nu när jag är mammaledig denna gången. Kanske sov jag för länge så att jag blev trött, eller det stämmer ju inte när puffen var bäbis, men jag kanske blir trött när jag sover på förmiddagen. Kanske blir trött av att vakna när det är ljust ute. Vet inte men har kännt mig pigg de senaste dagarna (trots en 5v bäbis?!?!) ta i trä...

Hur som helst så ser vi till att komma upp samtidigt som sambon, vi äter frukost tillsammans. En bra rutin som funkar här är att se till att båda barnen har bytt blöja och klätt på sig innan M åker till jobbet. Då är det inte så svårt att hinna till dagis och så har vi gott om tid att fixa iväg oss.

Men vad ska jag göra nu? Allt är städat, puffen är på dagis och hönan sover. Det är så tyst så tyst. Kanske bara ska njuta av tystnaden...

När vi flyttade till vårt hus sommaren 2008 så sålde vi både stort och smått som vi samlat på oss. Soffa, soffbord på blocket och småprytlar på loppis. För varje sak som vi fick sålt så kändes det som om en sten lättade från mina axlar. Men trots att vi faktiskt flyttade lätt från vår trea till ett hus med fyra rum och garage, förråd kläkammare och tvättstuga så har vi nu saker överallt igen. Hur kan två studenter fylla en trea? Hur kunde vi fylla ett helt hus på fyra år?

Ok innan puffen fick eget rum så var det ett överflödigt rum som vi hade datorn i. Nu sitter jag och går genom puffens saker och framför allt kläder. Hur mycket kan man samla på sig när man bara är 2,5år!!! Men också undrar jag var vi ska få plats med hönans saker. I dag har hon funnits i 5 veckor och vårt sovrum svämmar över med kläder, leksaker å prylar som är hennes?

M är en samlare, jag är motsatsen till samlare, jag rensar. Vi köper inte en massa leksaker till barnen hur som helst och jag tänkte när Puffen föddes att stackars barn, han kommer inte att ha några leksaker, men det var två födelsedager och tre jular sen och ett antal påhälsningar av mormor å morfar och farmor å farfar. Nu känner jag att vi måste flytta. Detta av två anledningar:

1 prylarna anfaller och vill ha mer plats

2 när vi flyttar så rensar jag, säljer slänger och ger bort

Så nu går jag till mot attack och säljer lite av Puffens urvuxna kläder. Inte för pengarna, utan för att lätta på det materiella bagaget. För att nån annan kanske behöver kläderna som bara ligger i en låda här hos oss. Nån som kanske inte kan köpa dem nya. För att det är bättre för miljön att använda det som redan finns.

Min filosofi rensa och återanvänd!

Sen jag blev mamma till en mycket verbal 2-åring så har min skratt-tid ökat markant. Min älskade son förgyller de flesta stunder. Om jag är osäker på mina muntliga tix så räcker det att lyssna på honom en stund.

Allt som oftast får jag svaren "Ja, gör du de..." eller "jag kommer alldeles strax..." eller som hans pappa säger "lugna ner dig nu..."  Jag råkade i ett irriterat ögonblick kläcka ur mig bajsa ner dig till barnens far och nu ekar det bajsa ner dig och det "eget komponerade" kissa ner dig...

Men i veckan körde jag ett Body Balance pass hemma i vardagsrummet. Puffen tycker att det är roligt att vara med och härma.... en lite stund.... Nu var det dags för den avslutande avslappningen och jag lägger mig på golvet och blundar.

"Maaammmaaa, va gööö du?"

"jag vilar, kom och ligg bredvid mig"

"åkej dåå"

Vi ligger bredvid varandra en stund på mattan säkert 1-2 minuter sen....

"mamma, ja höver inte vila"

"mmm, okej då"

Han går och leker med sina bilar ett par minuter, än så länge har det gått bra att slappna av men efter ytterligare nån minut känner jag hur min inandningsluft blir varmare. Jag misstänker att nån andas väldigt nära mitt ansikte...

"maammaa"

"mmmm"

"va gö du?"

"vilar"

"mamma, har du massa smus i näsan?"

Låt oss säga att det är svårt att vila när man skrattar...

Också hört hemma hos oss.

Vi äter falukorv och potatismos. Puff har tröttnat på att äta och sitter och leker med två bitar korv.

Den ena korven säger med lite orolig röst

"Olivä, va e de gubben?"

"Ja vet inte"

-

"ja ska hämta bilor"

"ja, gör du det"

"massa bilor"

"ja ,gör du de"

-

"ja ska bara gå och kissa"

"ja gör du de"

så här långt i korv dialogen har jag fattat vilka det är som pratar och jag håller på att dö av skratt, men gömmer mig bakom händerna för att inte störa sonen i sitt rollspel.

Då säger sonen inte som korven utan som sig själv

"mamma gråter du?"

Mamma grät inte innan men efter den frågan så gråter jag av skratt...

Älskade unge...

När blev jag så här vuxen?

Det känns som om det var i förrgår som jag var liten om bodde hos mamma och pappa. Det känns lite som om vi leker hus, leker mamma pappa barn, för jag har ju två barn (????). Hur gick det till? eller jag vet hur det gick till, men när blev jag vuxen?

Det slog mig igår när jag hänge upp Puffens ytterkläder som jag tvättat. När blev jag en som tvättar overaller och faktiskt tycker att det är lite mysigt. Jag gnäller att mina killar stökar ner och jag får plocka hela tiden, men egentligen känns det som om jag leker vuxen så det är också lite mysigt. Men det är ju inte en lek, så när blev jag den kvinnan, den mamman? När hände det att jag vet bäst om hushållsarbete, när blev jag den med svaren på hur kokar man ris, är pajen klar, hur länge ska köttet steka? Sista jag kollade hade vi bott hemifrån lika länge när vi flyttade ihop.

Men vågar man skriva sånt, det är ju så ojämställt, så ofeministiskt. Men jag vill plocka, laga mat och ha det ytterst ansvaret för barnen. För jag flyttade till hus för att jag ville det. Jag visste att det var jobb, och jag ville ha det så. Jag skaffade barn för att jag vill vara med dem, inte för att lämna över dem till deras pappa eller till nån annan. Jag vill inte lägga några värderingar i det, men det är så jag/vi har valt att ha det för vi vill det. Jag gör inte allt själv vi delar men vi har nog delat ganska manligt/kvinnligt. Jag tar inte hand om bilen för det intresserar mig inte, jag vill inte lära mig förrens jag måste...

Men när blev vi så här vuxna, för jag minns inte när det hände, jag känner mig inte vuxen, men när jag funderar så inser jag nog att jag måste ju vara det...