När blev jag så här vuxen?

Det känns som om det var i förrgår som jag var liten om bodde hos mamma och pappa. Det känns lite som om vi leker hus, leker mamma pappa barn, för jag har ju två barn (????). Hur gick det till? eller jag vet hur det gick till, men när blev jag vuxen?

Det slog mig igår när jag hänge upp Puffens ytterkläder som jag tvättat. När blev jag en som tvättar overaller och faktiskt tycker att det är lite mysigt. Jag gnäller att mina killar stökar ner och jag får plocka hela tiden, men egentligen känns det som om jag leker vuxen så det är också lite mysigt. Men det är ju inte en lek, så när blev jag den kvinnan, den mamman? När hände det att jag vet bäst om hushållsarbete, när blev jag den med svaren på hur kokar man ris, är pajen klar, hur länge ska köttet steka? Sista jag kollade hade vi bott hemifrån lika länge när vi flyttade ihop.

Men vågar man skriva sånt, det är ju så ojämställt, så ofeministiskt. Men jag vill plocka, laga mat och ha det ytterst ansvaret för barnen. För jag flyttade till hus för att jag ville det. Jag visste att det var jobb, och jag ville ha det så. Jag skaffade barn för att jag vill vara med dem, inte för att lämna över dem till deras pappa eller till nån annan. Jag vill inte lägga några värderingar i det, men det är så jag/vi har valt att ha det för vi vill det. Jag gör inte allt själv vi delar men vi har nog delat ganska manligt/kvinnligt. Jag tar inte hand om bilen för det intresserar mig inte, jag vill inte lära mig förrens jag måste...

Men när blev vi så här vuxna, för jag minns inte när det hände, jag känner mig inte vuxen, men när jag funderar så inser jag nog att jag måste ju vara det...