I går när vi gick och la oss var vi lite oroliga att taket på altanen skulle blåsa av, det fladdrar oroväckande i det. Plasttak som nog saknar skruvar på ett par ställen.

Det blåste så det knakade i väggarna. Men när vi vaknade imorse sken solen och det var underbart väder, min högsta önskan där och då var att kunna ta en långpromenad.

Jag undrar om det är så det kommer bli här hemma också eller om puffens humör kommer bli ännu sämre när bäbis kommer. Om detta är lugnet före eller om detta är stormen...

Har märkt att det finns en pojke på förskolan som sonen talar mycket om och ser upp till. Problemet är att detta barn skriker, bråkar och slåss. Nu lägger jag inte skulden på detta barn för att min son beter sig illa men, det märktes en markant skillnad idag när vi skulle gå hem. Först var vi ensamma i kapprummet och då var det inga problem med kommunikationen eller beteendet puss och kram och så. Sen kommer pojken och hans mamma ut i kapprummet och vi kan väl säga att ingen av pojkarna sammarbetade så bra efter det... Hörde talas om denna pojke redan innan puffen började på förskolan för ett år sen, men ville liksom inte tro på det innan jag sett nåt själv. Nu har jag tyvärr sett honom hoppa på och putta en annan pojke så att blodvite uppstod. Känns sådär kul...

Det är svårt visa att sina barn en bra väg i livet, hur ska man hjälpa dem att vara snälla mot varandra och hjälpa varandra, respektera andra och andras åsikter om det finns så mycket stök och bråk runt omkring dem.

På puffens dagis finns en flicka som har två mammor, det tycker jag är jättebra. Tänk att han får växa upp i en miljö där det faktiskt är nåt helt naturligt. Det kanske blir tuff för flickan i framtiden men jag hoppas inte det.Jag hoppas att vi har kommit så långt att det kan få vara som det är. Barn har inga fördommar, dom ser världen som den är. Jag hoppas att jag inte har så många fördommar som jag smittar mina barn med utan att de får bilda sin egen uppfattning och få vara öppensinnande mot sin omgivning.

Allt blir liksom lite lättare om vi visade kärlek till alla. Låt alla vara som dom är

Respekt!

Ibland så fruktansvärt svårt men vi kan väl öva på det...